En patient somnar i tandläkarstolen trots rädslan för ett kommande ingrepp. En till synes oansenlig handling, men för tandläkare som känner till den senaste sömnforskningen är detta en indikation på ett livshotande tillstånd. I en forskningsrapport som publicerats i Journal of the American Dental Association har forskare från Rutgers Health identifierat tandläkare som oväntade aktörer i kampen mot livshotande sömnstörningar.

Studien visar att tandläkare har unika möjligheter att screena för tillstånd som obstruktiv sömnapné, ett tillstånd som drabbar miljontals människor och som är förknippat med allvarliga hälsorisker, bland annat hjärt-kärlsjukdom och neurodegeneration. Studien uppmanar också tandläkare att se bortom tänder och tandkött när det gäller sina patienters hälsa.

Hur tandläkaren kan hjälpa till att känna igen tecken på farliga sömnstörningar

Tandläkare kan vara den första försvarslinjen när det gäller att upptäcka sömnstörningar, enligt Davis Thomas, klinisk docent vid Rutgers School of Dental Medicine och huvudförfattare till studien. De känner ofta igen symtom långt innan läkare gör det. Tecken som tandslipning, tungrullning eller till och med att en patient somnar i tandläkarstolen kan vara tidiga indikatorer på att något mer är i görningen. Många fall av obstruktiv sömnapné går odiagnostiserade, men tandläkare kan spela en viktig roll för att minska antalet. I rapporten nämns flera viktiga indikatorer som tandläkare bör titta efter under undersökningen, bland annat förstorade käkmuskler, ihåliga tungkanter, vita linjer på kinderna, begränsad synlighet av halsen, slitagemönster på tänderna och små sprickor på tänderna.

Dessa fysiska tecken, i kombination med patienthistorik och enkla screeningverktyg, kan hjälpa tandläkare att identifiera riskpatienter med upp till 80 procents noggrannhet. Ett annat oroande tecken, enligt författarna till studien, är bruxism, allmänt känt som tandgnissling. I motsats till vad som länge antagits tyder studierna på att tandgnissling ofta är ett symptom på underliggande sömnproblem, snarare än ett separat problem som orsakas av felställda tänder. Genom att förstå den neurovetenskapliga grunden för sömnstörningar är det enligt Thomas möjligt att erbjuda mer omfattande behandling och potentiellt förhindra allvarliga hälsokomplikationer. Denna perspektivförändring kan få långtgående konsekvenser.

Genom att identifiera patienter som löper risk att drabbas av sömnstörningar kan tandläkare sätta in tidiga åtgärder och därmed potentiellt förebygga komplikationer som högt blodtryck, hjärtsjukdomar och stroke. För att implementera dessa resultat föreslår Thomas och hans team ett enkelt protokoll för tandläkarpraktiker: Inkludera sömnrelaterade frågor i formuläret för sjukdomshistoria.

Andra rekommendationer är att utbilda tandvårdspersonalen i att känna igen fysiska tecken på sömnstörningar och använda validerade screeningverktyg som STOP-BANG frågeformuläret (snarkning, trötthet, observerad apné, blodtryck, kroppsmasseindex, ålder, halsomfång, kön), som screenar för obstruktiv sömnapné, samt att etablera remissnätverk med sömnläkare. Thomas rekommenderar att tandläkare som vill införa sömnscreening i sin verksamhet börjar med vidareutbildning.

Bruxism i sömnen kan skada temporomandibulära leder

Tidigare forskning har redan visat hur farligt det är att gnissla tänder och knipa ihop över- och underkäken nattetid. Faktum är att sömnbruxism kan ha ett antal hälsokonsekvenser. Frågan om huruvida bruxism i sömnen är kopplad till utveckling eller progression av käkledsbesvär är kontroversiell inom tandläkarvetenskapen. En studie vid universitetskliniken för tandvård vid Wiens medicinska universitet visade att vissa tandformer och tandpositioner kan leda till käkledsproblem till följd av bruxism.

Cirka 15 % av befolkningen gnisslar tänder under sömnen. Problemet är särskilt vanligt hos yngre personer. Det ofta enorma tryck som utövas på tandytorna och käken tros orsaka olika tandhälsoproblem och kan också leda till smärta i käkmusklerna och huvudvärk. Forskare under ledning av Benedikt Sagl vid institutionen för odontologi vid Wiens medicinska universitet har undersökt om bruxism under sömnen också kan ha en negativ effekt på käkledsstrukturerna. Deras forskning bygger på teorin att vissa kombinationer av tandform och tandposition vid slipning påverkar den mekaniska påfrestningen på käkleden och därför kan betraktas som en riskfaktor för käkledsbesvär.

Tändernas lutningsvinkel och position

Studierna genomfördes med hjälp av en modern datormodell av tuggområdet, som inkluderar ben-, brosk- och muskelstrukturer. Sådana datormodeller kan användas för att utreda forskningsfrågor när direkta studier på patienter av etiska skäl inte är möjliga. Ämnet för studien var samspelet mellan två faktorer som samverkar i fenomenet bruxism. Den första faktorn är den drabbade tandens form, närmare bestämt lutningsvinkeln på den tandspets som kommer i kontakt med sin motpart under slipning. Den andra faktorn är tandkontaktens placering (den så kallade slitfasetten) under en dynamisk slipningsrörelse, vilket forskargruppen tog hänsyn till.

I studien simulerades effekterna av lateral slipning på den första molaren och hörntanden med sex olika lutningar på slitagefasetten, vilket resulterade i totalt tolv simulerade scenarier. Enligt forskarna visar resultaten att både lutningen och positionen på slitagefasetterna påverkar styrkan på den mekaniska belastningen på käkleden. Slipfasettens branthet verkar dock vara avgörande. Ju plattare tanden är, desto högre blir belastningen på leden och därmed risken för käkledsbesvär, medan om de tandkusper som är inblandade i bruxism har en brantare lutningsvinkel var den beräknade ledbelastningen lägre även med samma ”slipkraft” (bruxing force). Ytterligare forskning och kliniska studier kommer nu att klargöra om dessa resultat kan användas för att utveckla terapeutiska åtgärder mot sömnbruxism.