Exogena sömnstörningar
Sömnstörningar kan ha många olika orsaker. Man skiljer mellan sömnstörningar som beror på endogena funktionsstörningar och sådana som utlöses av externa eller exogena faktorer. De senare kan delas in i följande:
Jetlag uppstår när man passerar flera tidszoner på kort tid och den naturliga inre klockan inte längre stämmer överens med den faktiska tiden på dygnet. Detta gör att hormonbalansen som ligger till grund för en normal och typisk dygnsrytm blir förvirrad. Jetlag är allvarligare ju fler tidszoner som passeras, eftersom anpassningen av de inre rytmerna bara kan ske långsamt. Typiska symptom är sömnlöshet på natten och dåsighet på dagen, allmänt obehag och andra somatiska symptom som koncentrationssvårigheter och hjärt- och kärlproblem. Det finns möjliga hälsoeffekter: dåsighet på dagen, problem med att somna och somna på natten, begränsad fysisk kondition, nedsatt kognitiv förmåga, humörsvängningar samt gastrointestinala och psykosomatiska problem. Reaktionsförmågan kan också försämras. I värsta fall kan hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer uppstå.
I detta fall är melatonin effektivt för att reglera skiftningarna i sömn- och vakenhetsrytmen, särskilt vid flygning över flera tidszoner. Flera studier har visat att melatonin kan påskynda anpassningen till den nya tidszonen. Melatonin har också visat sig vara användbart för att lindra andra jetlag-symtom. Melatonin är också väl lämpat för skiftarbetare som ofta lider av sömnstörningar, eftersom dessa personer – i likhet med dem med jetlag-syndrom – utsätts för frekventa förändringar i dygnsrytmen. Det är viktigt att tänka på den exakta tidpunkten för intaget för att den fasförskjutning som melatonin orsakar ska bli effektiv. Ett exempel på en sådan idealisk tidpunkt skulle till exempel vara mellan kl. 21.00 och 22.00 i den nya tidszonen med jetlag, och en timme före den nya vilofasen för skiftarbetare. Denna typ av kronoterapi kan stödjas genom ljusterapi, där starkt ljus under en kort tid riktas direkt mot ögonen. Vid jetlag inträffar detta på morgonen i den nya tidszonen och omedelbart före den aktiva fasen bland skiftarbetare.
Farmakologiskt inducerade sömnstörningar
Många läkemedel och/eller stimulantia kan också påverka frisättningen av melatonin negativt. Det har visat sig att vissa sömnmedel, t.ex. bensodiazepiner, och hjärtpreparat, t.ex. betablockerare, hämmar produktionen av melatonin. Överdriven konsumtion av alkohol och/eller koffein från kaffe eller svart te kan också ha en negativ inverkan på frisättningen av melatonin och leda till sömnstörningar eller ohälsosam sömn. Vid försök att stödja den endogena produktionen av melatonin genom att ta preliminära ämnen som tryptofan och/eller 5HTP, är det viktigt att komma ihåg att äldre människor inte längre kan syntetisera melatonin från ovanstående ämnen. Resultatet av en kvällsadministrering av dessa produkter är då en förhöjd nivå av serotonin, vilket leder till att man är vaken snarare än förhöjda melatoninnivåer, med slutresultatet av en farmakologiskt inducerad sömnstörning.
Vid endogena sömnstörningar minskar antingen mängden producerat melatonin eller så frisätts melatoninet vid fel tidpunkt, även om man befinner sig i en normal dag/natt-rytm.
Syndrom med fördröjd sömndebut
Vid fördröjd sömndebut föreligger en sömnstörning som orsakas av en förskjuten melatoninrytm. Det uppträder normalt hos tonåringar och unga vuxna som tillhör kronotypen ”nattugglor”. De gör natt till dag och stannar uppe till tidigt på morgonen för att sedan sova på eftermiddagen. De drabbade rapporterar kronisk sömnlöshet.
Den fördröjda insomningen hos dessa ugglor behandlas enklast med hjälp av ljusterapi på morgonen. Det rekommenderas att ljusterapin utförs tidigt på morgonen för att förskjuta sömn-vakenhetsrytmen framåt. Liknande effekter kan uppnås genom att ta melatonin under de första kvällstimmarna, oavsett om det är snabbfrisättande eller pulserande melatonin. En kombination av båda terapierna är också möjlig.
Störningar i sömn och vakenhet hos blinda (Non-24-syndromet)
Non-24 är en allvarlig, svår och kronisk störning av dag/natt-rytmen som är särskilt vanlig bland blinda. Personer med non-24-syndromet kan inte justera eller synkronisera sin inre klocka till dygnets 24-timmarsrytm. Dessa personer lever i sin egen rytm som varar mellan 24,5 och 25 timmar. Detta leder till att de varje dag somnar och går upp 30-60 minuter senare. Alla andra rytmer i kroppen, som kroppstemperatur, hormonfrisättning eller aktivitetsnivå, ändras också i enlighet med detta.
Målet med en kronobiologiskt korrekt terapi är att synkronisera den inre klockan hos de drabbade personerna med dygnets 24-timmarsrytm. Vid behov kan detta göras på morgonen genom ljusterapi, liksom genom ämnen som undertrycker sömnighet på dagen. Detta fungerar dock bara för dem som fortfarande kan uppfatta ljus och mörker minimalt. För alla andra patienter bör nattlig administrering av melatonin eller liknande substanser uppmuntra sömn och fungera som en tidmätare för den inre klockan att följa.
Olika substanser kan användas för att anpassa den blindas endogena rytm till en normal dag/natt-rytm: Å ena sidan kan melatonin användas som ett tidsgivande hormon på kvällen. Genom intag av melatonin, oavsett om det är en snabbfrisättande eller en pulserande formel, signaleras till kroppen att det nu är natt. På senare tid har även vissa melatoninliknande substanser blivit tillgängliga, t.ex. tasimelteon (Hetlioz®), som också måste tas på kvällen och som påverkar melatoninreceptorerna i hjärnan så att den inre klockan ställs om enligt dag/natt-rytmen.
Sömnstörningar hos äldre och i särskilda livssituationer
Även om en livsförlängande effekt ännu inte har bevisats hos människor, är det säkert att melatonin har en positiv inverkan på livskvaliteten, särskilt hos äldre. Hormonet verkar vara effektivt vid behandling av olika processer som är förknippade med åldrande, såsom störningar i sömn-vakenhetsrytmen, sänkning av blodtrycket och korrigering av immunförsvarsbrister. Det antas också att hormonet bidrar till att fördröja molekylär förstörelse, cellförlust och försämring av organismen, vilka alla är faktorer som bidrar till åldrande.
På grund av en åldersrelaterad minskning av den nattliga melatoninnivån lider äldre människor ofta av sömnstörningar. För närvarande räknar man med att varannan person över 65 år lider av sömnstörningar. I detta fall har behandling med melatonin visat sig vara till stor hjälp. Studier har visat att användning av melatonin inte bara förbättrar sömnkvaliteten, utan också minskar depression och rädsla. Den positiva effekten av detta hormon kan tillskrivas dess förmåga att normalisera den cirkadiska rytmen. En sådan återställd rytm kan sedan påverka alla andra fysiologiska processer positivt, och kan avsevärt öka livskvaliteten och eventuellt vara en faktor för att öka den förväntade livslängden.
En särskild patientgrupp är kvinnor som genomgår klimakteriet. Detta skede i livet åtföljs av djupgående hormonella förändringar som inte bara leder till sömnproblem utan också kan framkalla andra symtom. I vilken utsträckning melatoninutsöndringen förändras genom denna händelse är fortfarande föremål för olika undersökningar. Studier med kvinnor i perimenopaus har dock kunnat visa att hypofysens aktivitet, liksom sköldkörtelns funktion, kan förbättras genom intag av melatonin. Dessutom rapporterade de flesta kvinnor som behandlades med melatonin en allmän förbättring av humöret och en betydande lindring av depression. Denna tes stöds av det faktum att en hög melatoninkoncentration under ålderdomen – vilket visats i alla tidigare studier – förbättrar det allmänna välbefinnandet och kan leda till lindring av åldersrelaterade sjukdomar. Denna effekt speglar melatoninets effekt som sömnregulator och som en kraftfull antioxidant. För alla människor, inklusive kvinnor i klimakteriet, kunde det påvisas att vilsam sömn avsevärt förbättrade det allmänna välbefinnandet dagen därpå.
Sömnstörningar vid vinterdepression
Så kallad vinterdepression, även känd som säsongsbunden affektiv sjukdom (SAD), handlar om en speciell form av depression som är vanligast under höst- och vintermånaderna. De främsta symptomen är nedstämdhet, minskad energi och rädsla samt förlängd sömntid, ökad aptit på sötsaker (glupande aptit på kolhydrater) och viktökning. Å andra sidan åtföljs depression som inte är säsongsbunden snarare av aptitlöshet, viktminskning och förkortad sömn. Eftersom denna typ av depression är vanligare i regioner som har långa vintrar med långa nätter (t.ex. polarområdena), antar man att dessa människor lider av en störning i melatoninproduktionen. Ofta frisätter dessa människor melatonin oftare och under längre tidsperioder.
Intressant nog kunde en positiv effekt av exogent melatonin ändå påvisas. En liten dos melatonin tidigt på kvällen i en snabbfrisättande doseringsform kan redan bidra till att förbättra synkroniseringen av den inre klockan och den biologiska dygnsrytmen med de ljusförhållanden som råder under vintern, vilket avsevärt förbättrar det emotionella tillståndet. Dessutom har ljusterapi också visat sig vara ett bra behandlingsalternativ. När den appliceras på morgonen minskar den inte bara melatoninnivåerna på morgonen, utan påverkar också hela rytmen positivt.