Ny forskning tyder på att lägre andelar av vissa sömnstadier är förknippade med minskad hjärnvolym i regioner som är sårbara för utvecklingen av Alzheimers sjukdom över tid. Resultaten visar att individer med lägre andel tid i djupsömn och sömn med snabba ögonrörelser hade lägre volymer i kritiska hjärnregioner, särskilt i den nedre parietalregionen, som är känd för att genomgå tidiga strukturella förändringar vid Alzheimers sjukdom. Resultaten justerades för möjliga förväxlingsfaktorer som demografiska egenskaper, rökvanor, alkoholkonsumtion, högt blodtryck och kranskärlssjukdom.
”Våra resultat ger ett första bevis för att minskad neuroaktivitet under sömnen kan bidra till hjärnatrofi och därmed eventuellt öka risken för Alzheimers sjukdom”, säger huvudförfattaren Gawon Cho, som har en doktorsexamen i folkhälsa och är postdoktor vid Yale School of Medicine i New Haven, Connecticut. Dessa resultat är särskilt viktiga eftersom de bidrar till att beskriva hur sömnbrist, som är ett utbrett problem bland medelålders och äldre vuxna, kan vara relaterat till patogenesen för Alzheimers sjukdom och kognitiv försämring. Studien publicerades i Journal of Clinical Sleep Medicine, som är den officiella publikationen för American Academy of Sleep Medicine.
Sambandet mellan sömn och hjärnans hälsa på lång sikt
Enligt Alzheimer’s Association är Alzheimers sjukdom en degenerativ hjärnsjukdom och den främsta orsaken till demens. Alzheimers är den främsta orsaken till kognitiv försämring hos äldre vuxna och ligger bakom cirka 70 procent av alla demensfall. Sömnbrist är ett vanligt symtom på sjukdomen och en drivkraft som kan påskynda sjukdomsförloppet. Studien omfattade en analys av data från 270 deltagare med en medelålder på 61 år. 53 procent var kvinnor och samtliga deltagare var vita. Personer som redan hade drabbats av stroke, som sannolikt var dementa eller som hade andra betydande hjärnsjukdomar uteslöts från analysen. I studien användes polysomnografi för att bedöma sömnarkitekturen vid baslinjen. Avancerade neuroimaging-tekniker användes för att mäta hjärnvolymen 13-17 år senare.
Enligt författarna avslöjar studien en viktig koppling mellan sömn och hjärnans långsiktiga hälsa och belyser potentiella sätt att minska risken för Alzheimers sjukdom. Sömnarkitektur kan vara en modifierbar riskfaktor för Alzheimers sjukdom och relaterade demenssjukdomar, vilket ger möjlighet att utforska åtgärder för att minska risken eller fördröja uppkomsten av Alzheimers sjukdom. Forskarna betonade att det krävs ytterligare forskning för att fullt ut förstå orsakssambanden mellan sömnarkitektur och utvecklingen av Alzheimers sjukdom.
Både de som sover kort och de som sover länge har en ökad risk för Alzheimers sjukdom
En flerårig studie av äldre vuxna visade att både personer med kort och lång sömn upplevde mer kognitiv försämring än personer som sov måttligt mycket, även när man tog hänsyn till effekterna av Alzheimers sjukdom i ett tidigt skede. Studien leddes av forskare vid Washington University School of Medicine i St Louis. Dålig sömn och Alzheimers sjukdom är båda förknippade med kognitiv försämring, och det har visat sig svårt att skilja effekterna av de två. Genom att observera den kognitiva funktionen hos en stor grupp äldre vuxna under flera år och analysera denna funktion i jämförelse med nivåer av Alzheimer-relaterade proteiner och mätningar av hjärnans aktivitet under sömnen, kunde forskarna generera viktiga data som hjälper till att reda ut det komplicerade förhållandet mellan sömn, Alzheimers och kognitiv funktion.
Studien tyder enligt forskarna på att det finns ett mellanområde, eller ”sweet spot”, för den totala sömntiden där den kognitiva prestationen var stabil över tid. Korta och långa sömntider var förknippade med sämre kognitiva prestationer, vilket möjligen berodde på otillräcklig sömn eller dålig sömnkvalitet. En obesvarad fråga är om det skulle vara möjligt att ingripa för att förbättra sömnen, t.ex. genom att öka sömntiden för personer med kort sömn med cirka en timme. Skulle detta ha en positiv effekt på deras kognitiva prestationsförmåga och förhindra att den försämras? För att besvara denna fråga behövs mer longitudinella data.
Forskning har redan visat att både de som sover kort och de som sover länge och som själva identifierar sig som sådana löper större risk att prestera sämre på kognitiva tester, men sådana sömnstudier omfattar vanligtvis inte forskning om Alzheimers sjukdom. För att undersöka de separata effekterna av sömn och Alzheimers på kognitionen vände sig försteförfattaren Brendan Lucey, MD, docent i neurologi och chef för Washington University Sleep Medicine Center, och hans kollegor till frivilliga som deltog i Alzheimers studier genom universitetets Charles F. och Joanne Knight Alzheimers Disease Research Center. Dessa frivilliga genomgår årliga kliniska och kognitiva undersökningar och lämnar ett blodprov som testas för den genetiska högriskvarianten APOE4 för Alzheimers. För denna studie lämnade deltagarna också prov på cerebrospinalvätska för att mäta nivåerna av Alzheimer-proteiner, och var och en sov i fyra till sex nätter med en liten elektroencefalogram (EEG)-monitor fäst vid pannan för att mäta hjärnans aktivitet under sömnen.
Sömnkvaliteten kan vara avgörande, inte bara den totala sömntiden
Totalt fick forskarna sömn- och Alzheimerdata från 100 deltagare vars kognitiva funktion hade övervakats i genomsnitt fyra och ett halvt år. De flesta (88) hade ingen kognitiv nedsättning, 11 hade mycket lindrig nedsättning och en hade lindrig kognitiv nedsättning. Medelåldern vid tidpunkten för sömnstudien var 75 år. Forskarna fann ett U-format samband mellan sömn och kognitiv försämring. Sammantaget sjönk de kognitiva poängen för dem som sov mindre än 4,5 eller mer än 6,5 timmar per natt, mätt med EEG, medan poängen förblev stabila för dem som låg i mitten av intervallet. EEG tenderar att ge uppskattningar av sömntiden som är ungefär en timme mindre än den självrapporterade sömntiden, så resultaten motsvarar 5,5 till 7,5 timmars självrapporterad sömn, enligt Lucey.
Det U-formade sambandet gällde även för mått på vissa sömnstadier, däribland REM-sömn (rapid eye movement eller drömsömn) och icke-REM-sömn. Dessutom kvarstod sambandet även efter justering för faktorer som kan påverka både sömn och kognition, t.ex. ålder, kön, nivåer av Alzheimers proteiner och förekomst av APOE4. ”Det var särskilt intressant att se att inte bara de med korta sömntider utan även de med långa sömntider hade mer kognitiv försämring”, säger David Holtzman, M.D., professor i neurologi och medförfattare till studien. Detta tyder på att sömnkvaliteten kan vara avgörande, inte bara den totala sömntiden. Allas sömnbehov är unika, och människor som vaknar utvilade efter korta eller långa sömnperioder bör inte känna sig tvingade att ändra sina vanor, säger Lucey. Men de som inte får god sömn bör vara medvetna om att sömnproblem ofta kan behandlas.
